Igår var jag ute med mina fina vän Ida och JA det blev snefylla, men vi fick ut så mycket av vårt samtal. Det var en mycket givande kväll.

Här är ett par bilder av mig så ni vet hur jag ser ut, AMANDA ALDÈN heter jag. Varsågod att läsa lite av mitt och Idas samtal. 

Väldigt givande.

 

Vårt samtal? Kvinnors rättigheter, mobbning och känslokalla typer.

Våra skoltider på högstadiet var långt ifrån drömmarnas land, vi insåg igår vilken sjuk tid vi levde i. 

Gav man några signaler om att det var okej att göra en till åtlöje? Vi fanns ju bara där och vi var bara ''barn''. Vi var bara oss. Det räckte inte då.

Man fick höra att man var för tyst och blyg, men vad skulle man göra om man blev nertryckt och skrattad åt så fort man öppnade munnen? Man höll sin mun stängd helt enkelt. Simple as that.

Hellre nertryckt än spottad på. Vilket är ungefär samma sak.

Jag har ett starkt minne från sjunde klass när jag satt bredvid pojken som jag då tyckte var världens största rövhål, han spottade i mitt hår och folk skrattade. Lärarna såg, men ville inte se. De blundade för allting.

Det är så fegt allting, INGEN vågar säga ifrån eller ta tag i det. 

Jag blir äcklad av att detta pågår idag, men vad kan jag göra? Jag kan inte påverka alla lärares tankegång, även fast jag mer än gärna hade velat för detta är så viktigt. Skoltiden gör mycket för framtiden, tankarna om att man är ful sitter kvar. Inristat i hjärnan.

Då gick jag på högstadiet och nu har jag snart tagit studenten, men fortfarande ibland känner man av utanförskapet som påminner så mycket om den tiden.

Från dessa minnen så har man växt som människa, för ALDRIG någonsin ska någon få bestämma över våra liv eller trampa på oss som smuts.

Det är dock lättare sagt än gjort att säga att man ALDRIG ska bli trampad på, men att säga det är en bra början.

Många vågar inte säga ifrån när någonting händer, och det är så förståeligt, för man känner rädsla och obehag och vill bara därifrån. 

Jag har ett minne från gårdagen, som handlar om att dra sig undan. En äldre kvinna och man stod vid stationen, jag tror de kände varandra. Plötsligt vände det och hon börjar gå ifrån honom och han går efter och ropar ''Är du helt dum i huvudet?'' ''Vart fan ska du?'', mitt inre kokade och jag knöt mina nävar. Jag ville gå fram till mannen och säga att om han inte lämnar henne ifred så kommer jag knipsa av hans nötter. Jag gjorde inte det, dels för jag kände en viss rädsla över vad mannen skulle göra mot mig och dels för jag inte visste allt vad som hade hänt.

Den ''rädslan'' känner man för ofta, man är rädd för vad som kommer hända om man säger ifrån. Jag vågar inte tänka på det för mycket. Man känner rädsla om man sitter på en buss själv med ett par pojkar/killar/män några sittplatser bort, det är fruktansvärt att man känner den känslan. Man ska inte behöva göra det, man ska kunna känna sig trygg.

Det är rena drömtankar, trygghet. Wow, hur känns det när man går på stan själv en lördagkväll? Jag vet inte, jag har inte känt det. 

Man finner sig i det, och det ska man inte göra, man ska inte finna sig i att vara rädd. Jag begär så jävla lite och det är att jag inte vill bli förföljd när jag går till stationen, jag vill att män i fyrtioårsåldern ska sluta kolla på min kropp och vissla efter mig, jag vill kunna vara min egen och få vara. Jag begär detta åt alla kvinnor, för SNÄLLA, snälla, ska det ta över hundra år för folk att förstå att kvinnor inte är några priser? Snälla, snälla.

Jag vill vara den som säger ifrån när jag hör sexistiska och äckliga uttalanden, för det värsta jag vet är när jag hör ''Äh, hon var ju bara ett ligg, henne vill jag aldrig se igen'' ''Åh hon var en sån slampa, hon har nakenbilder på sig själv och hon har legat med över fem personer!!''. Usch och fy fan in i helvete. Censur på den senaste meningen.

1. Googla på ordet ''Slampa'' och det enda könet som dyker upp är kvinnor, vad ska vi kalla männen som ligger? Hmm.. Låt oss fundera på den en liten stund. Nej just det, honom kallar vi ''Kung''.

2. Vägra ta emot skitiga ord från skitiga människor, det finns ingenting som heter slampa.

Tack du läste och varsågod för att ni fick höra våra tankar!